Jag önskar det bästa för dig. <3
Tonight when i looked in the sky i saw a star that died
Tryin to tell myself that my heart is fine
And that im gonna take me through this war i fight
But some days it feels like, i got to many scars inside
So much pain these times,so much hate rising with lies
To many tears so many fears makes me tierd of life
So many sleepless nights feels like im dying inside
To many evil minds that are fighting with I
Start to be really tierd of deamons fuckin my head
Can someone help make dem stop and be dead
Make those voices silent and make my head clean
These endless nights only weed can help me
To get free , To have a good night sleep
Can u see me right here on the street
Rain is fallin on me and i screams and shouts
Beggin for help to get this evil out

Kärlek

You're still written in the scars on my heart
You were a thief
You stole my heart
And I your willing victim
I let you see the parts of me
That weren't all that pretty
And with every touch you fixed them
Now you've been talking in your sleep oh oh
Things you never say to me oh oh
Tell me that you've had enough
Of our love, our love
Just give me a reason
Just a little bit's enough
Just a second we're not broken just bent
And we can learn to love again
It's in the stars
It's been written in the scars on our hearts
We're not broken just bent
And we can learn to love again
I'm sorry I don't understand
Where all of this is coming from
I thought that we were fine
(Oh we had everything)
Your head is running wild again
My dear we still have everythin'
And it's all in your mind
(Yeah but this is happenin')
You've been havin' real bad dreams oh oh
You used to lie so close to me oh oh
There's nothing more than empty sheets
Between our love, our love
Oh our love, our love
Just give me a reason
Just a little bit's enough
Just a second we're not broken just bent
And we can learn to love again
I never stopped
You're still written in the scars on my heart
You're not broken just bent
And we can learn to love again
Oh tear ducts and rust
I'll fix it for us
We're collecting dust
But our love's enough
You're holding it in
You're pouring a drink
No nothing is as bad as it seems
We'll come clean
Just give me a reason
Just a little bit's enough
Just a second we're not broken just bent
And we can learn to love again
It's in the stars
It's been written in the scars on our hearts
That we're not broken just bent
And we can learn to love again
Just give me a reason
Just a little bit's enough
Just a second we're not broken just bent
And we can learn to love again
It's in the stars
It's been written in the scars on our hearts
That we're not broken just bent
And we can learn to love again
Oh, we can learn to love again
Oh, we can learn to love again
Oh oh, that we're not broken just bent

Duktig tjej!
God morgon på er! :) sorry för den dåliga uppdateringen som vanligt.
Sitter just nu och röker och ska snart börja göra mig redo för skolan.
Haft en bra helg iaf. I fredags var jag Rebecka, Amanda, Josse och hennes vänner på sliver. Stod ute och köade i typ en och en halv timme för att vi skulle få ett par skor gratis haha. Men vi fördrev tiden ganska bra och lekte lekar. ;) men den sista tiden var hemsk att vänta. Trodde jag skulle pissa ner mig. Var som ett barn på julafton när vi äntligen fick gå in och gå på toa, haha. Efter att vi varit där ett tag drog vi till ett annat ställe som jag inte minns vad de heter. Var där och drack lite jag och Rebecka sen gick vi och åt sen var det dags att dra till bussen. En trevlig kväll med massa skratt. :)
I lördags var jag och tränade och sen var jag bara hemma och tog det lugnt. Och igår tränade jag igen och njöt av de vackra vädret. Lagade mat och lyssnade på musik. Nice! La mig väldigt tidigt för var ganska trött, men vaknat hur många gånger som helst i natt. Men men allt kan ju inte vara perfekt.
Nä, nu är det dags att dra till skolan. Byebye!
5 år och 8 månader men tårarna tar aldrig slut.
Saknar dig så det gör ont.
I can be tough, I can be strong, but not today
Jag försöker gång på gång att vara stark, men jag faller ständigt ner i den mörka avgrunden. Idag är en sån dag då jag fallit ner.. Alldeles för djupt. Jag blickar tillbaka på mitt liv. Hur jag levt och vad jag upplevt. Det går inte att sätta ord på vad det är som tynger mig. Det är bara en massa plurriga bilder som får mig att tappa andan för en sekund. Jag fortsätter att övertyga mig själv om att allt kommer bli bra. Att jag inte ska vika mig. Men en dag som idag är det svårt att tro att allt kommer att bli bra. Jag har svårt att intala mig själv att smärtan bara är tillfällig. Och det gör att jag faller ner ännu ett steg.
Vad är det för mening med livet?
Varför är jag här?
Vad gör jag för mening?
När jag var lite yngre hade jag en vän som alltid fick mig att känna att allt skulle ordna sig. Hela hon utstrålade styrka och glädje. Hon gjorde allt så mycket lättare av att bara finnas där. Jag undrar om hon visste hur mycket jag såg upp till henne, fast det gör jag än idag. Hon fick mig att känna mig stark. Och att jag var värd något så mycket bättre. Jag önskar att jag hade en vän som dig idag .. <3
Vad är det för fel?
Hallå!
Fattar inte hur jag kan vara så trött. Gick och duschade efter förra inlägget och pallade inte ens stå så satt där som ett fån. Sen gick jag ut och slängde mig i soffan med handduken runt mig. Snackade med Kulle så slapp sticka dit. Sen har jag sovit i en och en halv timme. Så nyss ringde mamma och väckte mig. Och avslöjade att jag sov. Nu vet när någon ringer och man sover jätteskönt men måste svara och så försöker man låta pigg. Jo, eller hur att jag gjorde. Mamma direkt ba "Sover du? Gud vad trött du låter!"
Fortfarande inte ätit något. Gick just och tittade in i kylen men vände snabbt om och la mig i soffan igen. Tror inte jag ska ta någon tablett ikväll. Verkar som att dom funkar i ett dygn efter. Nä men ska ta imorgon så får vi se. Annars får jag ringa till läkaren igen. Inte för att jag känner att jag har råd att betala fler tabletter, men ja.
Hoppas ni haft en bra dag iaf. :)
Det är inte krav, det är förväntningar

Min bekännelse till mig själv.

Du fick mig att känna mig älskad.

Vila i frid Sebastian
För några dagar sen när jag loggade in på fb så hade en vän skrivit en text om en barndomsvän. Deras minnen osv. Och avslutade med vila i frid. När jag läste det så fattade jag ingenting. Kände nämligen denna killen han skrev om när jag var mindre. Tänkte att det var ett skämt. Så jag fortsätter bläddra ner och ser återigen en text till Sebastian. Den känslan jag fick då var en konstig känsla. Det var verkligen sant.
Detta påverkar mig ganska mycket faktiskt. Även om vi inte känt varandra på så många år så blir jag riktigt ledsen. Vi gick i samma klass och han var den snälla killen som ändå var lite tuff sådär. När jag tänker på det som hänt så kan jag inte förstå det. Han var inte sån. Någon som gjorde så. Tycker så synd om hans familj. Hans bror. Och alla hans vänner. Varje dag sen detta hände lägger folk upp bilder på honom och att dom varit och tänt ljus. Jag vet inte varför det påverkat mig så mycket som det gjort. Finns nog anledningar, men inget jag vill ta upp här.
Det jag vill säga är att jag verkligen beklagar sorgen till alla dom som kände honom. Vill inte tänka på hur dåligt man mått om han hade varit min vän än idag.
Var rädda om varandra. Och berätta hellre en gång för mycket än för lite hur mycket du tycker om någon och vad personen betyder för dig.
Hoppas du har funnit frid Sebastian Blaszkowski! <3
Då far jag hem igen då.
Heej! :)
Varit dålig på att uppdatera, men man får ju ta vara på tiden när man väl är hemma och hälsar på. :). Varit riktigt kul! Kommer bli skönt att komma hem också. Saknat alla tokiga idioter hemma! ;)
Den senaste veckan har varit lugn. Bara umgåtts med Peter och Paula. Och andra såklart, men främst dom.
Var uppe på puben med Peter, Patrik, Paula, Linus, Alexandra. Tror de va alla? :O. Men sen så stack vi hem till Paula när dom stängde och satt där. Vi och några till. Var trevligt. :) drack lite för mycket bara. Hade ingen balans, haha men annars skötte jag mig! ;) dansade och hade mig bara! Haha. Lite roligt ska man väl ha?
Nu sitter jag på tåget påväg in till stan. Tung väska har jag iaf! Men som tur var så köpte jag en riktig resväska. Annars hade det blivit jobbigt. Lila var den hihi! Väldigt färgglad är jag. Röd jacka, lila resväska och rosa "handväska" haha.
Hörs snart igen!
Jag saknar dig!
Ska bli så kul att träffa dig igen! :)
Hade gärna fått en bamsekram av dig ikväll. Du betyder mer än du anar. <3
Stockholm
Oh vad jag längtar tills jag ska till Stockholm!! Bara få sticka härifrån lite. Hoppas att jag får tillbaka lite energi när jag är där uppe! Det behöver jag. Är så slö hela tiden.
Igår snackade jag med Hannah och Amanda på Skype. Det var faktiskt riktigt kul! :) var svin länge sen jag pratade, pratade med Hannah. Så ska bli skit kul att träffa henne och Amanda. Längtade verkligen hem igår när vi snackade och sen när jag skulle sova. Hehe!
Idag var det meningen att jag skulle sticka till Fiha men hon svarar inte så vet inte hur det blir med det. Sen skulle jag möjligtvis träffa Sonny men han svarar inte heller. Dom ligger väl bakfulla sen igår. ;)
Vi får se, hoppas det händer något i kväll.
En dag
Här sitter jag nu, det är annorlunda gentemot då
men ändå kan de få mig att må som få
Jag var nära att sabba allt
Allt för mig själv
Men jag såg att jag var på väg mot ett tåg
Som skulle ta mig härifrån
Nu ska jag ta mig upp, men jag ramlar ständigt ner
Jag försöker varje dag, men ibland faller jag ner
Ner alldeles för djupt i mitt svarta hål, dit ingen når
Jag stänger av
Inget finns då kvar
Jag har bara stillbilder kvar av mitt rätta jag
Idag så hoppas jag att få mitt svar på vem jag var
Att ändra om mitt liv till att bli något positiv
är mitt hopp om att bli mitt rätta jag en dag

Folk bryr sig mer än man tror!
Hej på er! :)
Inte bloggat på ett par dagar nu, men inte varit hemma så mycket denna veckan.
Mycket som "hänt" den senaste veckan som fått mig att tänka till lite. Träffat två stycken som jag inte sett eller pratat med på jättelänge. Men trotts det så vet dom saker och bryr sig. Det värmer verkligen! Och de som förvånar mig är att jag aldrig tänkt att dom skulle bry sig på det sättet. Så var en trevlig överraskning! :)
Nu är jag hemma iaf och bara tar det lugnt. Skönt när man inte varit hemma speciellt mycket denna veckan. Har märkt att jag fan inte kommer ihåg vad jag gör nuförtiden. Haha, eller ja vet vad jag gjort men inte vilken dag osv.
Nästa fredag bär det av hem till Stockholm. :) Ska bli riktigt kul! Saknar folk där hemma! Även om jag bor här nere i Blekinge så är Stockholm fortfarande hemma! Ska bli så kul att träffa mamma, Paula, Peter, Amanda och sen kanske jag ska träffa Hannah, My med flera. Ska bli riktigt härligt! Var svin länge sen nu. Var nog förra sommaren om jag inte minns helt fel. Herregud!
Sen ska jag träffa min syster Angelica! :) ska bli så spännande! Sen ska jag höra med Johannes min brorsa om han har tid. Han har ju mycket att göra. Ganska nybliven pappa, jobb och sen två band. :) Vi får helt enkelt se. Men är där uppe i drygt två veckor iaf. Så får väl be någon att komma hit och kolla till lägenheten och vattna min ensamma lilla blomma haha! Får ju försöka ta hand om den när det är den enda jag har! ;)
Ni får ha det så bra så hörs vi snart igen! <3
Dessa nätter verkar aldrig ta slut.
Nätter som dessa verkar aldrig ta slut. Man bara ligger och vänder och vrider sig. Så mycket som kommer upp. Tankarna bara flyger från den ena sidan till den andra. Inatt kommer tankar om när jag var liten. Det är sånt man bara vill glömma. Det var på den tiden man bara var ett litet barn. Så oskyldig, men ändå så utsatt. Jag försöker tänka att det finns dom som haft det mycket värre. Men dom tankarna verkar inte hjälpa nu. Jag tänker att de jag varit med om påverkar mig än idag. Det har satt sina spår. Vare sig jag vill eller inte. Jag hade inte gjort något för att förtjäna det jag var med om. Men nu förtiden så känns det som att jag själv sätter mig i skiten. Att jag förtjänar det. Jag får skylla mig själv typ. Men det kanske inte är så konstigt trotts allt att man är som man är. Jag har börjat förstå mer och mer att jag gör som jag gör och är som jag är för det jag varit med om påverkar mig så pass mycket.
Ibland känner jag bara att vad har jag varit med om egentligen som kan sätta sånna spår? Men när jag väl tänker igenom det så är det en hel del. Så mycket man aldrig sagt. Även om man öppnat sig och trott att man delat med sig av så mycket. Så är det egentligen bara en sån liten del av allt de jag minns som plågar mig än idag.
Men trotts allt jag genomgått så är jag tacksam. Tänk vilket bra liv jag har ändå! Jag har mina fina vänner och folk som verkligen älskar och bryr sig om mig. Det finns din som inte har någon. Jag har en fin lägenhet. Bara det liksom! Inte allt för många 18 åringar som har en egen lägenhet om man tänker efter. Jag har mat, pengar, kläder. Jag har det jag behöver. Visst jag har långt ifrån allt. Men jag har så mycket att vara tacksam över.
Dom senaste dagarna har jag även verkligen insett att jag betyder mer för vissa än jag trott. Att folk bryr sig mer än man anar. Det känns som att jag börjar komma på fötter igen. Och den känslan är obeskrivlig. Jag känner mig så stark. Jag är långt ifrån perfekt, men jag är fan bra jag med! Jag är stolt över mig själv. Att jag är den jag är. Jag har mina brister och problem. Men det jag måste komma ihåg är att jag är stark och att jag klarar detta bara jag ger mig fan på det! Det kommer komma dagar då jag känner mig helt värdelös, men idag är jag stark!
Tack till alla som finns där för mig. Utan er... Då vet jag inte vad jag hade gjort! <3
Du sa åt mig att gå
Jag var kanske inte den bästa. Jag gjorde saker jag inte fick precis som det brukar vara när man är tonåring. Men du förstod aldrig varför. Jag försökte förklara varför jag var som jag var och gjorde det jag gjorde, men du sa att det bara var bortförklaringar och att jag alltid hade något att skylla på. Men så var det inte. Jag ville bara så gärna att du skulle förstå.
Jag har faktiskt inte saknat dig som jag kanske borde gjort. Men det är nog för att det du gjorde var så fel. Det är något jag alltid kommer stå fast vid. Du var den som var vuxen och jag var den som klassades som tonåring. Du ville inte ha kvar mig kvar i ditt hus, i ditt liv. Men allt jag behövde var någon som fanns där. Och det borde du gjort.Men det du gjorde var att sätta mig i skiten. Allt du sa allt du gjorde. Hur kan man göra så mot någon man älskar? Du tror du vet så mycket om mig, men du har fel. Jag är inte som jag var då. Så sluta prata om mig, sluta skriva om mig och sluta tänka på mig. För du skiter ju i mig och vad jag gör säger du. Men uppenbarligen inte? Det som är så skönt är att jag inte saknar dig. Men jag hatar det du gjort mot mig. Och det är något jag blir påmind om alldeles för ofta.
Jag vet inte vad du tror att du vet att jag sagt eller tycker men du har fel. Jag har lämnat dig ifred för länge sen, så kan du nu vara snäll att göra detsamma med mig. Jag vill aldrig mer höra att du öppnat din käft om mig igen.
Jag menar det jag skriver nu så ta mig på allvar. Du kan tro att du har en perfekt familj men det har du inte. Om du bara visste.. Men det är kanske därför du hackar på mig för att må bättre själv och slippa se skiten du själv väljer att blunda för. Öppna ögonen för helvete! Alla vet utom du.
En dag kommer du att ångra vad du gjort. Om du ens har ett samvete.. Jag börjar tvivla.
Nu vill jag bara tacka dig. Tack för att du visat mig vem du är. Jag är så tacksam att jag slipper ha någon som du i mitt liv.
Något gammalt inlägg
Ser du på mig som jag ser på dig?
Tänker du på mig idag?
Längtar du någon gång tillbaka då det var bara du och jag.
Har du någon gång tänkt att det borde vara vi?
Har du någonsin pratat om mig med någon annan och sagt hur bra du tycker om mig?
Har du förknippat mig med något?
Nä, antagligen inte för du är du..
Today i cried but i don't know why
Har du någon gång känt att det inte längre är värt att andas?
Har du tappat din livsglädje levt i en värld som ramlar?
Finns det något efter döden? eller stannar man här?
Lever man vidare fastän själen faller i sär?
Vad är meningen med livet när ångest tar över?
När man inte har någon som torkar tåren i mörket
Jag kollar mig i speglen men passar inte in i denna värld
ser människor runt omkring men ändå är jag ensam här
hatet syns så tydligt i min döda blick
när ångest kommer är den ända medicinen att röka spliff
har du känt att du inte borde vara kvar lämna allt
Förstår du hur solen kan skina men allt kan kännas kallt?
kan du se mitt leende som döljer min tomma blick
kan du läsa mina tankar och förstå om jag vill somna in
har du känt hur väggarna krymper och allting blir mörkt
Ibland så orkar man inte längre man vill bara tända en skunk
Ibland så vill man inte längre man längtar dit upp
ibland så vill man ta kniven och ta livet kanske svälja ner piller
det är såna dagar då allt är mörkt och man längtar till himlen
ibland så lyser solen men molnen finns där hela tiden
Mörker väntar runt hörnet och man får kämpa genom livet
Men ibland så tappar man gnistan tappar hoppet om kampen
då man vill ta hoppet från kanten men stoppas av kraften
från kärleken till nära och kära till familj och vänner
