IdaJennyMarieBerglund

Hej hej!


Ville bara berätta att jag innom en - två dagar kommer ladda upp en novell. Ungefär samma som jag skrev på nationella provet förra veckan. :) Ville bara säga det så ni håller koll. :) Hehe.

Men NI får ha det så bra så hörs vi snart igen! :)<333333

 

 

 

Skulle du bry dig?

Skulle du bry dej om du hittade mig död i mitt rum,
med kroppen omgiven av ett hav av blod,
med tårar i ögonen åh rakbladet i min livlösa hand,
skulle du gråta för min döda kropp eller skulle du gå?
Som du gjorde när jag levde?!




Det kallas vänskap, inte mod!

när ditt inre gråter och allt känns tomt när vännerna sviker och allt gör ont när ditt hjärta plågas av varje slag, när du tror att det aldrig mer ska bli dag. när natten är mörk, frukta ej, jag är alltid här för att leda dig. livet är svårt och allt kan kännas kallt, men jag lovar att jag offrar allt, för att du aldrig ska behöva gråta blod. det kallas vänskap, inte mod. <3

I hjätat har du en plats

Du kommer stanna kvar för evigt vi kommer minnas dej.

Vilken underbar människa vi förlorde.

Snälla kom hem igen.

Nu är du borta och alla tänker tillbaks på minnen

jag hoppas du känner dej älskad i himlen för vi som är kvar ägnar en tanke varje dag

Och jag talar för flera när jag säger att vi vill ha dej tillbaks.

Du hjälpte alla andra hela tiden men fick aldrig något tillbaka.

men vi tackar dej nu för alla underbara år med dej. Tack tack för allt!

 

R.I.P

Vila i frid Bitte Marie Andersson!<3

Mormor, jag tänker ofta på dig.

Jag vill att du ska vara här.

Varför hände det som hände?

Det enda jag ber om är att du ska vara här.

Du var min räddning i livet.

Hade det inte varit för dig hade jag aldrig klarat mig.

Jag hann aldrig tacka dig.

Jag trodde ju aldrig att du skulle försvinna från denna värld.

För mig var du odödlig.

Du hade ju alltid funnits där för mig.

Hur skulle jag veta?

Jag är så ledsen mormor.

Förlåt, förlåt för hur jag var mot dig.

Jag vet jag vet..

Jag var en riktig idiot ibland.

Du gjorde allt för mig, men det var något jag inte förstod förrän det var försent.

Dagen dom ringde och sa "Mormor är död, hon dog för två timmar sen".

Jag kände bara smärta.

Ingen kan förstå hur det känns att förlora den man älskade mest i världen.

Det här är inget jag bara säger, jag älskade henne mest av allt.

Varför du?

Varför inte jag?

Du kommer aldrig att försvinna helt.

Du kommer alltid att vara min mamma för det har du alltid varit när min inte fanns där.

Men såren bränner nog för alltid.

Mitt liv är inte detsamma utan dig mormor!

Du kommer alltid finnas i mitt hjärta och jag kommer alltid älska dig!

Jag vet att jag svikigt dig och jag är så ledsen för det.

Men mormor jag lovar jag klarar mig.

Du kan släppa taget nu..

:'(</3