Så många frågor, men inga svar.
Var länge sen jag skrev nu då jag inte haft något att skriva om. Men här kommer en liten uppdatering! :)
Det märks att det börjar närma sig slutet på gymnasiet. Det är så mycket som jag inte vet och så många frågor som jag har. Vad gör jag nu? Hur får jag pengar? Vad är det rätta?
Jag trodde inte att jag skulle ha så många frågor som jag har just nu. Jag har alltid varit ganska lugn inför vad som komma skall efter studenten. Men det är jag inte längre. Jag har så många olika alternativ. Och det känns som att vad jag än bestämmer mig för så kommer det att forma mitt liv. Så det gäller att välja klokt. Men jag tror jag bestämt hur jag ska göra iaf.
I sommar kommer jag vara i Stockholm hela sommaren. Får se hur det blir. Har ingen aning. Vet bara att jag kommer sakna min lägenhet och mina kära vänner här nere. Men på ett sätt ska det bli skönt att komma härifrån. Men som sagt jobbigt också.
Har varit mycket som har förändrats den senaste tiden. Varit mycket i huvudet. Känns som att det kommer bli ett nytt kapitel i mitt liv efter studenten. Är så mycket som är osäkert. Så mycket som kommer förändras.
Jag vet inte riktigt om jag är redo för det. Allt som komma skall.
Har varit så mycket den senaste tiden att det känns som att jag inte har hunnit tänka. Och i vanliga fall är jag en ganska tänkande människa. Jag gillar att tänka och vara beredd. Men nu känner jag mig inte beredd. Och ibland gör det mig rädd. Jag har aldrig varit rädd på det här sättet förut. Jag har gått egenom många olika faser och varit med om många olika förändringar i mitt liv, men det känns som att det är så mycket som står på spel nu. Så mycket som måste gå rätt av så många anledningar.
Det hade varit så skönt att ha en fast punkt i livet nu. Någon att luta sig tillbaka mot. Någon som får en att känna sig trygg och som får en att känna att vad som än händer så kommer allt att bli bra. Jag saknar det.
Att veta att i slutet av dagen så har man någon där och att man aldrig behöver känna sig ensam.
Och mitt upp i allt så saknar jag min mormor och önskar att hon kunde vara här nu och ge mig råd. Även om hon inte kunnat ge mig svar på alla frågor jag har så hade det bara varit så skönt att sitta ner och prata med henne så som vi brukade. Hon fick mig alltid att känna mig bättre till mods. Att jag var värdefull och att jag förtjänade det bästa.
Jag har funderat på att inte gå på studenten. För något inom mig sager mig att det kommer kännas så falskt och fel. Jag kommer inte få dela den dagen med dom jag älskar så som jag alltid tagit för givet att jag skulle. Och utan de så känns det inte lika betydelsefullt. Jag tror att jag bara kommer känna mig utanför. Känna mig obekväm i mitt eget skinn liksom. Men vi får se hur allt blir.
Just nu vet jag ingenting.
