Life's a bitch. just learn to fuck it.
Hello stalkers! :)
Dom senaste dagarna har varit ganska dryga. Inte haft så mycket att göra. Träffat lite vänner och så bara.
Ett tack till dom som finns där och hjälper mig nu när livet knasar. Så lite kan göra så mycket. :)
Idag händer det inte ett skit. Har verkligen inte den blekaste aning om vad jag ska göra. Förslag?
Nästa vecka så får jag "besked" om hur allt blir med pengar och bostad. Känns verkligen jobbigt. Om de inte löst sig innan fredag så sägs lägenheten upp.
Vet inte alls hur jag ska tackla det.. Snart är man väl hemlös och får sälja sig på gatan för att klara sig.
Nä, nu ska vi inte vara sånna. Men svårt att se positivt på saker när hela ens liv hänger på en skör tråd liksom.
Ska iaf göra allt jag kan för att lösa det på något vänster.
Nu ska jag slänga mig i en varm dusch och spola bort alla dumma tankar.
Hoppas ni får en fin lördag! :)
Ttyl
Seg dag.
När ska vinden vända?
Ibland undrar jag hur mycket skit man ska gå igenom i livet egentligen? Är det aldrig dags för vinden att vända.. Just nu önskar jag bara att jag var ett barn igen. Utan ansvar och krav.
Sen blir jag så sur när jag ser andra människor som bara glider genom livet på ett bananskal. Som får allt serverat rakt framför snoken. Usch.
Idag ska jag bara ta det lugnt och ta mig samman. Hoppas ni har ett bra liv där ute iaf! Hatar att vara såhär negativ. Tycker inte om folk som är negativa, men idag har jag mina skäl.
Ha en fortsatt fin dag. Bye bitches!
Ensamheten kryper sig på.
Laddade ner appen blogg.se igår, men till min stora förvåning så såg det inte alls ut som det brukar! Sedan gick det inte att publicera inlägget
Så blev lite sur och sket i att blogga mer.
Idag så kom Rebecka hit vid halv ett. Vi drack lite kaffe och pratade lite skit. Som vanligt. ;)
Senare gick vi och mötte Paula som vi hade sällskap med till arbetsförmedlingen. Skrev in mig där idag så var skönt att ha det gjort. Nu är det bara till att söka jobb alltså.
När vi varit så duktiga på arbetsförmedlingen så gick Rebecka och jag hem å åt.
Rebecka åkte hem för typ två timmar sen och sen dess har jag bara suttit här i soffan och glott. Så sjukt tråkigt. Känns inte alls kul att vara själv. Sen känns det ju inte bättre när man vet att morgondagen består av ännu mindre roligheter än idag. Usch tycker inte alls om att bara gå hemma. Blir så mycket dö- tid.
Funderar på att ta mina sista 20kr och gå ner till willys och köpa något gott och sitta här i min ensamhet och tycka synd om mig själv. Låter som en bra plan! ^^
Hoppas ni har haft en bra dag! :) See you! ♡
Fick en kommentar att de såg ut som jag gått ner i vikt! Var ju trevligt att höra. Ingen aning själv, men vore ju inte fel. :)
Börja blogga igen kanske?
Heej!
Det var länge sen jag skrev nu. Har tänkt att jag ska skriva, men har aldrig blivit av.
men nu tänkte jag att jag kanske skulle göra det. Är ju ändå arbetslös så då kan jag ju passa på att fördriva tiden med att skriva lite.
Så vad har hänt i mitt lilla liv då?
Ja, allt och ingenting kan man väl säga. Både bra och dåliga saker har hänt. Men just nu känns det som att livet står på stand-by. Känns som jag inte vet varken in eller ut hur mitt liv kommer att se ut framöver. Livet har kaosat lite på sista tiden om man säger så.
Är iaf fruktansvärt glad att jag har dom fina människorna runt mig som jag har. Utan mina vänner och alla så hade jag aldrig klarat mig.
Just nu sitter jag på biblioteket och har fixat massa skit med arbetsförmedlingen osv. Skulle gått dit idag med, men självklart var det ju stängt.
Hatar verkligen att inte ha någon dator hemma! Man är ju helt handikappad utan dator nu för tiden.
Hade ju en dator när jag gick på Väggaskolan, men den fick man ju lämna in när man slutade. Eller man kunde köpa ut den, men den var verkligen inte värd priset och sen hade jag inte haft möjlighet att köpa ut den iaf med tanke på priset.
Måste försöka få ordning på min dator hemma. Saknas bara grafikkort. Men okunniga Ida vet inte ett skit om sånt så då är det svårt. Sen när man inte har pengar så är det inte heller så lätt.
Nä, nu måste jag nog gå hem. Inte ätit idag så kan ju vara en bra idé kanske? Några förslag? Har verkligen tappat intresset för att laga och äta mat. Är inte alls sugen på någonting.. Tråkigt är det.
Men hör av mig senare kanske!
Ha en fin kväll! :)
Enköpings lasarett
Hej!
Idag jobbar jag. Men befinner mig på lasarettet i Enköping. Är ganska tungt att vara här. Är så många jobbiga minnen här. Både mamma och mormor har legat här när dom fått stroke. Och mormor dog även här. Känns bara så tomt inom mig på något sätt.
Jag bara kollat upp mot fönstret där mormor dog. Där jag satt och höll hennes hand och önskade av hela mitt hjärta att hon skulle öppna sina fina ögon igen.
Idag är en tung dag.
Bildchock
Bilder från balen, studenten, Stockholm och såklart random.
Vill bara tacka alla underbara människor som grattade mig på studenten. Var en oförglömlig dag!! :) och tack för alla blommor och presenter. Ni är guld värda.
Sen vill jag tacka alla mina vänner som finns där när jag behöver er som mest. Och tack till världens finaste kille för att du får mig att skratta och le igen. Du har räddat min dag så många gånger utan att ens veta om det. Fin är du. Oavsett vad folk tycker så kommer jag alltid tycka detsamma om dig. <3
Nu jobbar jag för fullt. I Stockholm som ni säkert vet. Men en sak vet ni kanske inte. Saknar mina fina i Blekinge så det gör ont i mig. Har bara gått två veckor, men ändå så har jag saknat er som fan.
Är här och hälsar på nu. Men åker tillbaka på onsdag! Usch, vill inte ens tänka på det. Drömde mardrömmar inatt för att jag inte vill tillbaka.. Tvi.
Hoppas ni har en fin sommar!
Puss!!
https://cdn1.cdnme.se/1219923/7-3/pic_51d2ae67e087c3336837a115.jpg" class="image">
https://cdn1.cdnme.se/1219923/7-3/pic_51d2ae749606ee4556848988.jpg" class="image">
https://cdn2.cdnme.se/1219923/7-3/pic_51d2af049606ee445e111b5b.jpg" class="image">
https://cdn3.cdnme.se/1219923/7-3/pic_51d2afd4e087c3329a0b3bf4.jpg" class="image">
https://cdn3.cdnme.se/1219923/7-3/pic_51d2afd5ddf2b31655c1127b.jpg" class="image">
https://cdn3.cdnme.se/1219923/7-3/pic_51d2afe89606ee44d1e14dee.jpg" class="image">
Så många frågor, men inga svar.
Var länge sen jag skrev nu då jag inte haft något att skriva om. Men här kommer en liten uppdatering! :)
Det märks att det börjar närma sig slutet på gymnasiet. Det är så mycket som jag inte vet och så många frågor som jag har. Vad gör jag nu? Hur får jag pengar? Vad är det rätta?
Jag trodde inte att jag skulle ha så många frågor som jag har just nu. Jag har alltid varit ganska lugn inför vad som komma skall efter studenten. Men det är jag inte längre. Jag har så många olika alternativ. Och det känns som att vad jag än bestämmer mig för så kommer det att forma mitt liv. Så det gäller att välja klokt. Men jag tror jag bestämt hur jag ska göra iaf.
I sommar kommer jag vara i Stockholm hela sommaren. Får se hur det blir. Har ingen aning. Vet bara att jag kommer sakna min lägenhet och mina kära vänner här nere. Men på ett sätt ska det bli skönt att komma härifrån. Men som sagt jobbigt också.
Har varit mycket som har förändrats den senaste tiden. Varit mycket i huvudet. Känns som att det kommer bli ett nytt kapitel i mitt liv efter studenten. Är så mycket som är osäkert. Så mycket som kommer förändras.
Jag vet inte riktigt om jag är redo för det. Allt som komma skall.
Har varit så mycket den senaste tiden att det känns som att jag inte har hunnit tänka. Och i vanliga fall är jag en ganska tänkande människa. Jag gillar att tänka och vara beredd. Men nu känner jag mig inte beredd. Och ibland gör det mig rädd. Jag har aldrig varit rädd på det här sättet förut. Jag har gått egenom många olika faser och varit med om många olika förändringar i mitt liv, men det känns som att det är så mycket som står på spel nu. Så mycket som måste gå rätt av så många anledningar.
Det hade varit så skönt att ha en fast punkt i livet nu. Någon att luta sig tillbaka mot. Någon som får en att känna sig trygg och som får en att känna att vad som än händer så kommer allt att bli bra. Jag saknar det.
Att veta att i slutet av dagen så har man någon där och att man aldrig behöver känna sig ensam.
Och mitt upp i allt så saknar jag min mormor och önskar att hon kunde vara här nu och ge mig råd. Även om hon inte kunnat ge mig svar på alla frågor jag har så hade det bara varit så skönt att sitta ner och prata med henne så som vi brukade. Hon fick mig alltid att känna mig bättre till mods. Att jag var värdefull och att jag förtjänade det bästa.
Jag har funderat på att inte gå på studenten. För något inom mig sager mig att det kommer kännas så falskt och fel. Jag kommer inte få dela den dagen med dom jag älskar så som jag alltid tagit för givet att jag skulle. Och utan de så känns det inte lika betydelsefullt. Jag tror att jag bara kommer känna mig utanför. Känna mig obekväm i mitt eget skinn liksom. Men vi får se hur allt blir.
Just nu vet jag ingenting.
Jag önskar det bästa för dig. <3
Tonight when i looked in the sky i saw a star that died
Tryin to tell myself that my heart is fine
And that im gonna take me through this war i fight
But some days it feels like, i got to many scars inside
So much pain these times,so much hate rising with lies
To many tears so many fears makes me tierd of life
So many sleepless nights feels like im dying inside
To many evil minds that are fighting with I
Start to be really tierd of deamons fuckin my head
Can someone help make dem stop and be dead
Make those voices silent and make my head clean
These endless nights only weed can help me
To get free , To have a good night sleep
Can u see me right here on the street
Rain is fallin on me and i screams and shouts
Beggin for help to get this evil out
Kärlek
Så kärlek,
Det finns så många olika sorters kärlek.
Kärlek till en vän, till sin mamma, till ett djur och kärlek till en kille eller tjej.
Många som jag har hållt kärt har jag förlorat på ett eller annat sätt.
Och det har satt sina spår.
Jag är så rädd att bli lämnad och att inte bli älskad tillbaka.
Jag har alltid haft svårt att öppna mig för folk.
Har alltid varit den som håller tillbaka, och håller folk på avstånd.
Nu är det inte så farligt som det varit, innan var det värre.
Antar att jag insett att så länge man inte ger så får man inte.
Däremot har jag alltid haft ett stor hjärta och älskat dom som står mig närmast så otroligt högt.
Jag saknar kärleken.
Saknar att få kärlek den där riktiga kärleken.
Det handlar inte om sex, utan att vara helt uppslukad av någon och bara varaså otroligt kär.
När jag var 14 år så blev jag riktigt kär för första gången.
Det var verkligen något speciellt som jag aldrig upplevt förut.
Jag tror att jag fann kärleken när jag som mest behövde den.
Det var ett år efter att min mormor dött och jag var faktiskt här i Olofström för att hälsa på min moster som flyttat hit.
Så fort jag såg honom så var det något inom mig som väcktes.
På torget i Karlshamn satt jag i en bil och väntade på den här killen som skulle komma att betyda så mycket för mig.
Det enda jag visste var att det var min mosters tjejs barn som hade en strulig bakrund.
Och jag kommer ihåg hur vi satt och smyg tittade på varandra i bilen, haha.
Det var tydligt att det var något på gång.
Jag minns att sista kvällen satt vi inne på hans rum och lyssnade på musik.
Det var mörkt, tyst och den hängde verkligen i luften.
Den där kyssen.
Men det blev aldrig någon kyss,
För jag var för rädd att släppa in någon i mitt liv.
Och dessutom hade jag ljugit ihop en historia om att jag hade en kille.
Morgonen efter gick jag in i hans rum och kollade på honom när han sov.
Jag var så kär.
Men jag var tvungen att åka och lämnade bara efter mig en blomma han gett mig dagen innan.
När jag kom hem så försökte jag förneka för mig själv hur jag kände.
Vi messade lite, och han hade ringt flera gånger, men jag hade missat det varje gång.
Men en dag så satt jag på bussen på väg hem från träningen.
Och då ringde han.
Han sa att folk hade sagt att han varit annorlunda gentemot innan.
- Du kanske är kär?
Så fort jag sagt det så minns jag att jag tänkte "Men Gud vad säger jag?"
Men jag hade inte fel.
Jag saknar den känslan av att vara så där galet kär.
Att verkligen känna hur hela kroppen pirrar.
Och om jag ska vara ärlig så trodde jag att jag skulle ha det nu.
Det som så många jag känner har.
Pojkvän, vara förlovad, bo tillsammans och planera sin framtid tillsammans.
Jag hade allt det där, men en dag var inte mina känslor besvarade längre.
Det var en av dom värsta dagarna i mitt liv.
Ibland blir jag förundrad hur jag kan säga så.
Jag menar, jag har varit med om mycket men detta var något speciellt.
Jag behövde verkligen kärleken när den kom till mig.
Jag mådde så dåligt över min mormors död och det var mycket som hade hänt i mitt liv.
Mormor hade dött, min morfar hade dött, mammas killes pappa hade dött, jag hade flyttat från min mormor och bott hos min moster och därifrån till mormors syster.
Det hade varit ett hektiskt år.
Min moster flyttade ner hit till Olofström, min mamma flyttade tillbaka till Skokloster där jag bodde och det var en väldigt jobbig tid när min mormor varit sjuk.
Det var så mycket som förändrats på bara ett år.
Så när jag väl vågade öppna mig för kärleken sög jag åt mig allt jag kunde få.
Och jag var så rädd att förlora honom också.
Så jag blev någon jag idag inte är stolt över.
Men även fast det var slut så gav jag inte upp och väntade på den dagen då det skulle bli vi igen.
Den dagen kom aldrig och jag insåg att det var dags att gå vidare.
Sedan två år tillbaka har jag inte tillåtit mig själv att bli kär i någon annan.
Även fast jag velat.
Och de gånger jag försökt har det inte varit detsamma.
Men visst saknar man det.
Speciellt en kväll som ikväll då man sitter hemma själv.
Alla förtjänar att känna den känslan.
Det är det bästa känslan av dom alla.
En dag så kommer jag att känna den känslan igen och denna gången hoppas jag på ett lyckligt slut.
Men visst är det okej att sakna, längta och avundas.
En dag. ♥
It will always be there
Lev ett liv du kan vara stolt över.
Jag har gjort mina misstag, men idag vet jag det och är en bättre människa än jag varit.
Jag har gjort saker jag inte kan göra ogjorda, men det har vi väl alla?
Jag har gjort saker jag ångrar.
Men idag vet jag bättre.
Det är inte alltid lätt.
Antar att det är så livet är.
Orättvist och hårt.
Men vad ska man göra? Lägga sig ner och ge upp?
Ibland vill man bara att allt ska försvinna. Allt det där onda.
Men jag tror att så länge man lever så lär man.
Ju mer man går igenom ju starkare blir man. Även om man själv inte märker eller tror det.
På ett sätt så önskar jag att allt det onda och hemska jag varit med om ska förvinna.
Att jag ska glömma det.
Men å andra sidan så vill jag ha med mig det hela livet. Och lära mig av det.
Bra som dåligt.
Det som hänt och det som varit har gjort mig till den jag är idag.
Jag är inte perfekt. Verkligen inte. Men vem är det? Ingen!
Jag är däremot en så mycket bättre människa än jag varit.
Men sedan tänker jag att jag kunde varit så mycket värre. Det är så många som väljer fel väg i livet.
Den enkla vägen.
Jag hade kunnat vara en av dom, men jag har lärt mig av det jag sett och gjort.
När livet kämpade emot mig och gav mig möjligheten att välja den enkla vägen så tog jag mig i kragen
och slog tillbaka.
Jag önskar att fler gjorde det.
Jag känner så många som valt den lätta vägen. Som har slutat att kämpa. Och tappat gnistan.
Det är hemskt att se när någon man älskar och bryr sig om väljer fel väg.
Man vet det, men man kan inget göra.
Det enda man kan göra är att finnas där och försöka få dom att vakna upp och inse att det inte är försent att ändra sig.
Det är de aldrig.
Så många gånger jag försökt att få folk att förstå.
Men som sagt, det är deras liv, deras val.
Man kan inte hjälpa någon som inte vill bli hjälpt.
Jag har blundat för problem för att det varit lättare än att inse att jag inte kan göra något.
Att jag inte kan hjälpa.
En sak är iaf säker.
Jag har lärt mig så otroligt mycket om mig själv och om livet sen jag flyttade.
Idag vet jag vem jag är.
Det gjorde jag inte för ett år sedan.
Då var jag så förvirrad och förkrossad.
På ett sätt så är jag samma Ida som jag alltid varit, men ändå helt annorlunda.
Jag är och tänker så olikt från hur jag gjorde då.
Förr hade jag ingen som helst självrespekt. Jag var självdestruktiv och trodde inte jag var värd bättre.
Och när jag ser tillbaka så tycker jag synd om den tjejen.
Den tjejen var värd så mycket mer än hon bara visste. Hon hade bara tappat bort sig själv.
Och det är så lätt hänt.
När man tappar bort sig själv och inte vet vem man är längre, det är då man kommer till dethär valet.
Den lätta vägen eller den svåra.
Så är det ju med allt egentligen.
Men först måste man tänka till och fråga sig själv: Vem vill jag vara? Och vad gör mig lycklig?
Och sedan sträva efter det. Under tiden kanske allt känns svårt och hopplöst, men tillslut så ser man skillnad. Så som jag gör idag.
Sätt mål och fullfölj dom!
Det behöver inte vara världens största grej. Men ifrågasätt dig själv och din egen vilja.
Jag har fått välja bort saker och personer från mitt liv för att jag ska kunna må bättre och komma dit jag vill i livet.
Det har inte varit lätt och det är de fortfarande inte, men jag tror att i slutändan så kommer det vara värt det.
De jag valt bort fick mig att vara kvar på samma ruta/ ställe i livet. Ett ställe som inte var bra för mig.
Det är svårt.
Vissa dagar är svårare än andra, men det har gått förvånansvärt bra.
Idag är en sån dag då jag saknat flera av de saker jag valt bort.
Är livet hårt så ska jag vara hårdare.
You're still written in the scars on my heart
Right from the start
You were a thief
You stole my heart
And I your willing victim
I let you see the parts of me
That weren't all that pretty
And with every touch you fixed them
Now you've been talking in your sleep oh oh
Things you never say to me oh oh
Tell me that you've had enough
Of our love, our love
Just give me a reason
Just a little bit's enough
Just a second we're not broken just bent
And we can learn to love again
It's in the stars
It's been written in the scars on our hearts
We're not broken just bent
And we can learn to love again
I'm sorry I don't understand
Where all of this is coming from
I thought that we were fine
(Oh we had everything)
Your head is running wild again
My dear we still have everythin'
And it's all in your mind
(Yeah but this is happenin')
You've been havin' real bad dreams oh oh
You used to lie so close to me oh oh
There's nothing more than empty sheets
Between our love, our love
Oh our love, our love
Just give me a reason
Just a little bit's enough
Just a second we're not broken just bent
And we can learn to love again
I never stopped
You're still written in the scars on my heart
You're not broken just bent
And we can learn to love again
Oh tear ducts and rust
I'll fix it for us
We're collecting dust
But our love's enough
You're holding it in
You're pouring a drink
No nothing is as bad as it seems
We'll come clean
Just give me a reason
Just a little bit's enough
Just a second we're not broken just bent
And we can learn to love again
It's in the stars
It's been written in the scars on our hearts
That we're not broken just bent
And we can learn to love again
Just give me a reason
Just a little bit's enough
Just a second we're not broken just bent
And we can learn to love again
It's in the stars
It's been written in the scars on our hearts
That we're not broken just bent
And we can learn to love again
Oh, we can learn to love again
Oh, we can learn to love again
Oh oh, that we're not broken just bent
You were a thief
You stole my heart
And I your willing victim
I let you see the parts of me
That weren't all that pretty
And with every touch you fixed them
Now you've been talking in your sleep oh oh
Things you never say to me oh oh
Tell me that you've had enough
Of our love, our love
Just give me a reason
Just a little bit's enough
Just a second we're not broken just bent
And we can learn to love again
It's in the stars
It's been written in the scars on our hearts
We're not broken just bent
And we can learn to love again
I'm sorry I don't understand
Where all of this is coming from
I thought that we were fine
(Oh we had everything)
Your head is running wild again
My dear we still have everythin'
And it's all in your mind
(Yeah but this is happenin')
You've been havin' real bad dreams oh oh
You used to lie so close to me oh oh
There's nothing more than empty sheets
Between our love, our love
Oh our love, our love
Just give me a reason
Just a little bit's enough
Just a second we're not broken just bent
And we can learn to love again
I never stopped
You're still written in the scars on my heart
You're not broken just bent
And we can learn to love again
Oh tear ducts and rust
I'll fix it for us
We're collecting dust
But our love's enough
You're holding it in
You're pouring a drink
No nothing is as bad as it seems
We'll come clean
Just give me a reason
Just a little bit's enough
Just a second we're not broken just bent
And we can learn to love again
It's in the stars
It's been written in the scars on our hearts
That we're not broken just bent
And we can learn to love again
Just give me a reason
Just a little bit's enough
Just a second we're not broken just bent
And we can learn to love again
It's in the stars
It's been written in the scars on our hearts
That we're not broken just bent
And we can learn to love again
Oh, we can learn to love again
Oh, we can learn to love again
Oh oh, that we're not broken just bent
And we can learn to love again
Broken heart
Jag gråter för dig
Heej!
Morgonen började bra! Vaknade och var utvilad och gick upp på en gång. Vilket är ovanligt då jag har fyra alarm på morgonen och brukar gå upp när det sista ringer. Men skönt att det kan vara så någon gång med! :)
Kom till skolan och hade samhälle. Snackade med en vän som ska skissa lite på min tattoo! :D
Sen kom självklart något och förstörde den lyckan man kände. En vän var ledsen för hon hade fått ett jobbigt besked. Usch, tycker så synd om henne. Önskar det var något jag kunde göra, men det kan jag inte men man vill ju så gärna kunna lappa ihop allt. Men vill ju aldrig se sina vänner ledsna. Är inte så van vid det egentligen. Jag har så många starka människor omkring mig, så är väl mest dom som ser mig ledsen. :P Nä, men jag brukar inte vara den som gråter framför folk. Hatar det! Hatar att vara svag in för folk. Men blev faktiskt ledsen för hennes skull. Fick en känsla av att det var något som var fel så sprang genom skolan och ut. Det kommer fixa sig, men kommer inte alls bli samma sak varken för mig eller henne. Speciellt inte henne. :( Love you sweetheart! ♥
I eftermiddag/ kväll ska jag umgås med Rebecka iaf. Vi ska antagligen åka och basta. Mysigt! Borde träna egentligen, men får ta det i helgen. Har inte tränat alla dagar jag sagt att jag ska det för har kommit annat ivägen, men vad fan sånt är livet.
Sen har jag varit lite orolig för mamma dom senaste dagarna då hon berättar att hon har ont och att hon får massa konstiga kramper och det ploppar upp massa märkliga saker. Lilla mamma ♥
Kollat på en film nu i skolan om två kvinnor som drabbats av cancer. Usch var så hemskt. Dom verkade så levnadsglada och härliga. Sen i slutet stod det att den ena dom två dagar efter att filmteamet hade åkt därifrån och den andra i samband med att filmen släpptes. Livet är inte rättvisst! :/
Nu ska jag bara sitta här till två och försöka fördriva tiden..
