IdaJennyMarieBerglund

Det är precis det jag undrar.än någonsini princip. Kanske var det för att jag förstod hur ensam jag var. Och att jag insåg hur rädd jag är för att vara ensam. Eller var det bara så att allt föll på plats. Allt som hänt. Men jag vet att det är mer än så som ligger och skaver. 

Jag önskar att jag inte levt i en lögn. Och jag önskar att jag slapp såra dom som står mig nära. Men jag hoppas dom kan förlåta mig. Och det kommer dom att göra om jag får dom att förstå varför. Jag kanske har svikit dom, men mest av allt har jag svikit mig själv. Att tappa bort sig själv är inte lätt. Men att inte förstå hur man kunde bli raka motsatsen till den man var. Det är riktigt läskigt. 

Jag har aldrig sagt det förut, men jag säger det nu. Hur mycket jag än vill så ska jag inte göra det mer. 

Det är inte värt att förstöra sitt liv för något sånt.

Mitt liv kommer antagligen att vara ett helvete nu, men en dag kommer jag vakna och vara lycklig.

 

En av det värsta sakerna med att släppa taget om de är att jag antagligen kommer förlora en person som jag bryr mig väldigt mycket om. Och som jag älskat över allt annat. Jag önskar du kunde finnas kvar, men jag måste göra detta för mig själv. Och så länge du vill så kommer min dörr alltid stå öppen för dig. ♥

 

Jag kan inte gömma mig längre.