Lättar på mitt hjärta
Jag är trött på att gråta över dig.
Trött på att sakna dig så det gör ont.
När jag tänker tillbaks undrar jag hur jag en gång kunde göra dig lycklig.
Jag orkar inte vara tyst längre.
Kan inte hålla inne allt jag känner.
Jag skiter i om du läser detta.
Jag pallar inte bry mig.
Allt hade varit lättare om jag tappat mina känslor först.
Du hade kunnat gå vidare och du hade kommit vidare för länge sen.
Även om du älskade mig så är du en sån person som kan gå vidare.
Men för mig verkar det helt omöjligt.
Jag vill inte gråta mig till sömns inatt igen.
Men jag vet att det är så det kommer sluta.
Det gör det alltid.
Jag saknar dig varje dag.
Och oftast när jag är ledsen och deppig är det du som är i mina tankar.
Du kanske tycker att jag är löjlig, jag vet inte.
Men sen det tog slut så känns det overkligt att du någonsin älskat mig som jag älskat dig.
Nu är vi där igen.
Nu förvränger jag sanningen igen.
Jag älskar dig.
Det vet du så väl.
Och jag hatar det.
Det är inte kärlek!
Man kan älska utan att vara kär.
Jag har så många gånger trott och hoppats att jag inte älskar dig längre.
I det sista sms som jag skrev till dig skrev jag att jag älskade dig.
Jag hade inte sagt det på länge, men jag vet att du visste.
Även fast jag försökte övertala mig själv och dig att det inte var så.
Vet du vad min högsta önskan är?
Att vi kan vara vänner.
Och att vi kan ha så kul som vi faktiskt haft tillsammans.
Det var så länge sen jag såg "dig".
Jag saknar att se "dig" och inte bara ett skal.
Jag vet att jag sagt det många gånger, men jag kan aldrig säga det tillräckligt.
Ingen verkligen ingen har fått mig så lycklig som du.
Och jag antar att jag inte kan gå vidare utan dig i mitt liv för att jag vill vara så lycklig hela tiden.
Jag kan inte säga varför du gjort mig så lycklig, du har bara varit du och det har varit tillräckligt.
Du är en underbar människa och jag hoppas att du en dag kan vissa den underbara människan för mig igen. ♥
Kommentarer
Trackback
