IdaJennyMarieBerglund

Jag vet bara att det inte går.

Men jag vet också att jag tänker på fig.

Varje dag.

Jag vet inte varför jag inte kan släppa det.

Jag vill.

Mer än allt annat.

Men det spelar ingen roll för du kommer in i mina tankar hela tiden.

Alltid något som kan leda till dig.

Jag har inte gjort något för att förtjäna det här.

Du är "ute hur mitt liv" men ändå så långt ifrån.

Jag vet inte vad jag hade väntat mig för lyckligt slut.

Ett sånt slut som vi sa.

Jag borde ha förstått att det är något ni killar bara säger.

Allt som hänt mellan oss snurrar i mitt huvud hela tiden.

Går igen allt som hänt.

Försöker se när allt ändrades.

Försöker se när jag gjorde fel.

När jag gjorde det stora felet så att du inte ville ha mig som vän ens.

När ska jag sluta?

När ska jag lägga det bakom mig?

Så många månader det gått.

Kärleken är så jävla hård.

Du visste hur rädd jag var att förlora dig.

Du visste att allt jag älskat tagits ifrån mig.

Och jag sa till dig att du också kommer göra det.

Men du sa att du alltid skulle finnas där oavsett vad.

Jag litade på dina ord.

På dig.

Du kom in i mitt liv och lysste upp min tillvaro.

Den 18 juni 2008 insåg jag att du var den.

Du fick till och med mig att glömma för ett tag att det ver ett år sen mormor dog den dagen.

Hur kunde det sluta såhär?

Vad gjorde jag för fel?