IdaJennyMarieBerglund

Vet inte riktigt hur det känns nu. Känns både befriande och hemskt. Jag beslutade mig för att du inte skulle vara en del av mitt liv längre.. Kan inte fatta det själv. Känner mig stark. Jag behöver inte dig. Men det känns fortfarande tungt. För det var inte såhär jag ville att det skulle sluta. Det var tack vare dig jag klarade av dagen i flera år. Och nu så finns du inte där längre. Även fast det var ett tag sen du "försvann" så var det ändå tack vare dig jag gick upp på morgonen och tog itu med dagen. Men idag vet jag att jag är stark. Jag vet att jag inte behöver din bekräftelse längre. För idag är jag nöjd med mig själv. När det tog slut så ville jag bara dö. Det var det enda jag levde för. Att veta att jag skulle dö. Men jag tog mig upp. Fast jag aldrig trodde att det skulle sluta göra så där sjukt ont. Så varför skulle jag inte klara detta? Det vet jag att jag gör. Jag har människor i mitt liv som älskar mig och VILL vara min vän och uppskattar mig för den jag är. Och som vill ha mig i sina liv. Så varför ska jag slösa min tid på människor som inte vill? Jag känner mig så stark!