Jag vet inte.
Känner mig helt tom. Vet inte riktigt hur jag mår eller vad jag känner. Känner bara att det inte känns bra. Vet inte varför jag gör såhär mot mig själv. Vart försöker jag komma? Varför plågar jag mig själv såhär? Ibland så önskar jag att jag hade haft ett perfekt liv. Där inga hemska saker hade hänt. Men samtidigt så tycker jag att jag ska vara "glad" för allt som hänt i mitt liv. Det har gjort mig till den jag är idag. Men frågan är om jag är nöjd med den jag är. Jag tycker att jag är en bra människa. Det gör jag väl antar jag. Men jag har väl inte alltid varit det. Jag har gjort många dumma saker och val i mitt liv som jag ångrar idag. Och jag försöker vara bättre än så nu. Men frågan är om jag är nöjd med mig själv ändå. Fast jag försöker vara en bättre människa nu. Jag tror att jag har fixerat mig vid att om jag går ner i vikt så kommer jag att bli lycklig. Men så tänker jag tillbaka på den tiden då jag faktiskt var "normal" och ärligt talat så mådde jag inte bättre då. Men jag vill verkligen gå ner och se ut som jag gjorde då. Men jag vet inte om det är av rätt anledning.
Sen har jag börjat fundera på vad jag vill i framtiden. Efter att jag gått ut skolan. Jag vet faktiskt inte. Har sagt att jag ska vidareutbilda mig till sjuksköterska och sedan barnmorska, men jag vet egentligen inte vart det kom från. Visst är det väl alltid bra att ha en sjuksköterskeutbildning, men jag vill inte jobba som det. Och jag vet inte om jag vill bli barnmorska heller. Det var Rebecka som ville det och sedan började vi snacka om att vi skulle utbilda oss tillsammans och plugga någon annastans som typ Stockholm. Man nu vet jag inte om det faktiskt är det jag vill. Och jag vet dessutom inte ens om jag har betyg till att bli det. Sen fick jag höra att jättemånga utbildar sig till det och då kanske det inte ens finns jobb.
Blir tokig av detta. Sen är det detta med sommarjobb. Har sökt fyra st här nere, men inte fått ett enda. Och sedan så ska jag inte ens vara här nere i sommar. Så har sökt inom hadikappomsorgen i Väsby. Men vet inte om jag får där heller. Och vet dessutom inte ens om jag skulle klara att ta hand om funktionshindrade.
Och alla jävla bidrag och skit som måstee fixas. Vet inte om jag kommer få dom nu ens. Blir så jävla trött på att inte veta ett skit. Vart kommer jag bo? Vart kommer jag plugga? Kommer jag få ihop det ekonomiskt?
Så är jag så trött på att vara den som ska vara så stark. Som ska ta all skit. Är riktigt trött på det nu. Tycker bara allt kan fixa sig någon jävla gång..
Blev ett långt inlägg nu och det var inte ens tanken, men behövde verkligen få ur mig lite av allt skit.
Kommentarer
Trackback
