Rebecka min underbara vän..

Jag vet att jag inte behöver säga det, för du vet.
Men jag vill säga det.
Jag älskar dig så otroligt mycket!
Uppskattar dig till tusen.
Utan dig och din underbara familj vart hade jag varit då?
Jag vet faktiskt inte.
Har verkligen ingen aning om vad jag hade gjort eller vart jag hade tagit vägen.
Du ställer verkligen alltid upp och nu när allt detta har hänt så vet jag med 1000% säkerhet att du är en äkta vän.
Jag älskade dig väldigt väldigt mycket innan med, och jag visste att du skulle finnas där för mig om jag behövde dig, men allt detta har förändrat våran relation som vänner.
Till något speciellt.
När jag pratar om att flytta tillbaka till Stockholm så tänker jag inte på hur det skulle vara att lämna dig.
För det är för svårt att tänka på.
Jag skulle känna mig så grymt ensam.
Och det skulle verkligen vara något som fattades.
Jag vet inte hur man kan vara en så underbar människa som du är?
Jag kan säga vad som helst till dig och veta att du förstår vad jag menar.
Det enda jag inte kan är att gråta framför dig.
Jo, kan det men det är verkligen jobbigt.
Vill inte att du ska se mig svag, vill inte att du ska se att jag är påväg att förlora fotfästet.
Anledningen till detta är att jag vet att du vill att jag ska vara stark och inte ge upp.
Känns som att jag sviker dig när jag gör det.
Och det sista jag vill är att svika dig.
Vi har egentligen inte känt varandra så länge.
På drygt två år har du kommit mig såhär nära.
Känn dig hedrad! ;)
Du är en av väääldigt få.
Det jag ville säga är att jag uppskattar dig så mycket Rebecka.
Du gör mitt liv till en bättre plats, helt klart!
Och jag vill inte ens tänka hur det skulle vara utan dig.
Jag älskar dig idag, imorgon och föralltid!

Ida Jenny Marie Berglund

Rebecka Elisabeth Walldén











Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0