IdaJennyMarieBerglund

Asså, jag har tänkt sen jag la upp sista inlägget. Jag ska fan inte vika mig nu! Har jag klarat mig såhär långt ska jag fan i mig klara resten med! Visst, ibland kan allt kännas hopplöst och det säger jag inte att det inte kommer göra, men jag ska inte sluta kämpa och vara stark för det. Ingen människa ska få trycka ner mig och få mig att må så dåligt som jag gjort. Jag måste vara stark och genomföra detta. Om det vissar sig att det inte finns någon chans alls så kan jag däremot inte lova att jag kommer vara stark, men jag tänker vara det tills jag vet. Att vara stark för mig är inte att man inte ska kunna gråta, att man inte ska kunna vara ledsen det är att vara stark det med. Att våga visa sina känslor är starkt. Men jag ska inte gå omkring och tänka som jag gjort nu. Nej nej och åter nej!