Kommer jag någonsin sluta sakna dig?

Idag hade det varit din 65 års dag.
62 var du när du försvann.
Jag kan inte förstå att det snart var 3 år sen du försvann.
Det känns som igår.
Jag kommer aldrig glömma hur ont det gjorde i mig att se dig lida.
Du gav upp hoppet och slutade att strida.
Du ville bara bort.
Att se livsglädjen försvinna i dina ögon.
Det var så hemskt.
Jag bodde hos dig sen jag var 9 år.
Jag var bara ett barn.
Och du räddade min framtid.
Du gjorde allt för mig, min älskade mormor.
Du hade lika gärna kunnat vara min mamma.
"Världens bästa vän"
Så stod det på en sten jag köpte till dig.
Och det var precis vad du var.
Jag behandlade dig många gånger som skit.
Jag vet.
Förlåt mig.
Men du slutade aldrig att älska mig och göra det bästa för mig för det.
Skulle någon göra mig illa hade du varit den första som hade stått vid min sida.
"Om någon skulle göra dig illa Ida.. Då vet jag inte vad jag skulle göra"
Du var min skydds ängel redan då.
Jag vet att du finns.
Jag vet att du ser mig.
Jag vet att jag svikigt dig.
Men jag vet också att jag gjort dig stolt!<3</3



Till dig Mormor!<3
http://www.youtube.com/watch?v=OUUx2RPbo2s&feature=related



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0