Dikt/tankar/känslor<3
Mormor, jag tänker ofta på dig.
Jag vill att du ska vara här.
Varför hände det som hände?
Det enda jag ber om är att du ska vara här.
Du var min räddning i livet.
Hade det inte varit för dig hade jag aldrig klarat mig.
Jag hann aldrig tacka dig.
Jag trodde ju aldrig att du skulle försvinna från denna värld.
För mig var du odödlig.
Du hade ju alltid funnits där för mig.
Hur skulle jag veta?
Jag är så ledsen mormor.
Förlåt, förlåt för hur jag var mot dig.
Jag vet jag vet..
Jag var en riktig idiot ibland.
Du gjorde allt för mig, men det var något jag inte förstod förrän det var försent.
Dagen dom ringde och sa "Mormor är död, hon dog för två timmar sen".
Jag kände bara smärta.
Ingen kan förstå hur det känns att förlora den man älskade mest i världen.
Det här är inget jag bara säger, jag älskade henne mest av allt.
Varför du?
Varför inte jag?
Du kommer aldrig att försvinna helt.
Du kommer alltid att vara min mamma för det har du alltid varit när min inte fanns där.
Men såren bränner nog för alltid.
Mitt liv är inte detsamma utan dig mormor!
Du kommer alltid finnas i mitt hjärta och jag kommer alltid älska dig!
Jag vet att jag svikigt dig och jag är så ledsen för det.
Men mormor jag lovar jag klarar mig.
Du kan släppa taget nu..
:'(</3
