IdaJennyMarieBerglund

Jag saknar dig så sjukt mycket!
 Jag önskar verkligen att tiden kunde komma tillbaka.
 Men nu kanske det redan är försent?
Du var verkligen den enda som verkligen ställde upp när det än gällde.
 Du höll om mig när jag grät.
När jag skakade av rädsla.
 När jag ville försvinna, försvinna bort från världen.
 Du kommer aldrig att förstå hur mycket det bettyde för mig!
 Vi hade verkligen en bra relation då.
 Men vad hände?
 Jag sabbade allt.
Jag vet att du varit besviken på mig.
 Att du tyckte att det var jag som började dra mig undan.
 Varför gjorde jag det?
Jag hade ju allt jag behövde..
 En äkta bra underbar vän.
Jag vet inte vad jag ska säga.
 Det enda jag kan säga är att jag är så ledsen för att jag sabbade allt.
 Och att jag verkligen skulle vilja ha tillbaka den tiden,
 men jag är rädd att det är försent.
Du var som mitt eget syskon!
Som en underbar vän!
Jag kommer aldrig glömma den tiden.
 Den tiden kanske inte betydde lika mycket för dig som för mig,
 men jag tror och hoppas att den betydde något för dig med.
 Och vad jag har förstått så gjorde den det.
 Folk berättade till och med för mig att du var besviken,
 för att jag drog mig undan och för att vi inte umgicks lika mycket längre,
 men enda gjorde jag inget.
Kanske för att jag blev så ledsen och sårad för att jag visste att du hade rätt.
 Jag svek dig!
Du gav mig dyra fina presenter och jag var så glad att jag hade dig.
Jag pratar sällan om den jobbiga tiden i mitt liv.
 För jag har inga ord kvar..
Det som betydde mest var att du ställde upp på mig och alltid fanns där och verkligen visade det.
Du berättade aldrig min stora hemliget
  Och det hoppas jag att du aldrig gör.
Trots det som hänt.






Förlåt, att jag gjorde som jag gjorde! </3